Sista dagen av lovet idag, och den har varit finfinfin. Det blev en fika på Wienan med Lisa, Emelie och Karolina. Från 15-18, inte såå illa! Lika trevligt varje gång. Älskar stället, älskar pratet, älskar fikat, älskar umgänget. Vi passade på att njuta av varandras sällskap såhär sista dagen innan skolan drar igång igen och passade samtidigt på att använda våra presentkort (från hedemora köpmannaförening) som vi vunnit i pepparkakshustävlngarna, haha. Så idag tog vi alltså äntligen våran planerade och efterlängtade "presentkort-på-wienan-fika". Och lyckat blev det! :*

När de väl stängde traskade vi alla iväg åt varsitt håll, nästan. Jag och Lisa tog sällskap en bit på vägen och självklart inträffade något intressant/skumt/skrämmade/roligt/knäppt. Typ som alltid när det gäller mig och Lisa. Alltid ska vi råka ut för engelsktalande personer:

Det började med att vi mötte en invandrarkille vid sparbanken, fick ögonkontakt, var väl inget mer med det. Eller?
Vi fortsatte att traska på som innan och klagade över blåsten och skrattade åt att Lisas huva hela tiden åkte av, tills hon gav upp och höll i den över huvudet, ganska jobbigt, ganska kul. När vi kom fram till Bittes märkte jag att någon försökte gå om oss, kikade bak, och där var han igen, invandrarkillen. Han försökte gå om på Lisas sida, men det var trångt på trotoaren så jag drog henne intill mig, och då:

- Excuse me.
Sa killen och jag och Lisa bara log tillbaka. Han gick förbi men ökade inte farten, gick precis framför, lite knäppt. När man går om någon brukar man väl ändå öka farten för att man ska komma en bit framför, inte för att hasa på hälarna en meter fram..? Sedan kikade han över axeln, sedan fram igen och sedan tillbaka en gång till.
- Hi girls/Nice girls!
Här hade vi lite svårt att uppfatta vad han sa, så vi såg väl lite fundersamt på denne mystiska kille som fortsatte att traska framåt, sedan vände han sig om igen. Såg mig i ögonen och utbrast plötsligt: "YOU HAVE BEAUTIFUL EYES! :D"

- Eeh, thank you.
Sedan gick han och jag och Lisa saktade in, började fnittra, och när han kommit en bit ifrån brast det, skrattade hejdlöst. Sedan upptäckte vi att han skulle gå samma väg som vi, vi tystnade och stannade, kollade på klockan och låtsades invänta någon (haha). Vet inte varför, men lite skrämmande var det trots allt. Hade han vänt efter sparbanken för att få kontakt med oss? Eller var det bara en slump att han kom tillbaka? Och varför gick han isf väääldigt fort för att komma ifatt oss igen och sedan för att slöa som bara den när han väl kommit om? Hmm, lite mysko, väldigt mycket skoj!